Varför är det jobbigast på kvällarna ? När man lagt undan allt och är färdig med det man måste. Är som att någon säger att nu är det okej att börja gråta, att nu kan du släppa ut allt & att det är okej att bryta ihop. Har alla det så? Eller är jag ensam om det ? Är jag lika ensam som det känns? Är det folk som bryr sig, på riktigt? Varför bara försvinner alla? Varför känns det såhär? Varför är och känns allt så jobbigt? Varför mår jag såhär ? Är det mitt fel allt som händer ? Är det jag som gjorde så dom började bråka, igen? Har så sjukt många frågor. Och det är aldrig någon som ger mig svar.
Tror helt ärligt ingen förstår hur det är, inte på riktigt. Att dom knappt bryr sig, att jag är helt själv, att allt är helt fucked up, att bara för jag ler när ni ser mig betyder inte det att allt är bra, verkligen inte. Åååh vad håller jag på med egentligen ? Är det såhär jag vill ha det ? Varför förstör jag för mig själv?
Det har gått över 2 månader sen sist. Visst har vi pratat och sådär men inte på samma sätt. Varför.
Kommer inte klara det här länge till, kan inte leva såhär.