hejhej hemskt mycket hej

Har just insett hur patetisk jag känner mig som sitter och klagar om hur dåligt jag mår och det låter som om jag bara vill att dom väldigt några som faktiskt läser den här bloggen ska tycka synd om mig osvosv.
så byebye bloggen, nu blire det lösenord ett tag tror jag eller så skiter jag i att skriva bara!

vi ska bli fulla, livet är meningslöst

Jag hatar att jag trycker undan alla känslor hela tiden, men samtidigt känner hur ont det gör hela tiden utan att visa det för någon. I 2 år var du min värld, den bästa jag hade och samtidigt som jag mådde sjukt dåligt så mådde jag bra eftersom jag hade dig. Jag pratade med dig, den första jag någonsin gjort det med.
Men nu när du är borta, allt känns helt hopplöst. I början så orkade jag inte känna, jag har gjort någonting varje dag sen skolan började, för jag vet hur ont det gör annars. I tisdags kväll, orkade jag inte. jag har haft ont överallt sen skolan började, jag har varit/är sjukt stressad hela tiden och känner att jag alltid har det där med mig. jag var hemma från skolan igår, för jag orkade inte resa mig ur sängen, jag orkade inte ens tänka tanken på att behöva gå till skolan. Allt börjar spåra igen nu, som det var förra året. Igår kväll bröt jag ihop, jag vet att jag måste låta mig själv må dåligt för att sen iallafall försöka sen livet från den ljusa sidan men det funkar inte så för mig.
Jag behöver dig. that's it. Jag vill be om ursäkt för allt jag gjort som jag lovade dig att aldrig göra när jag ändå håller på. även fast jag vet att du inte läser det här.
du är den bästa personen jag vet

ett långsamt farväl

Det här dödar mig för jag vill inte känna, varje gång jag börjar känna, trycker jag undan det med något annat.
Det känns så jävla jobbigt att inte veta hur det kommer att bli, att veta att du inte kommer tillbaka och samtidigt inte veta om jag någonsin kommer att få träffa dig igen.
Känns som om det här bara blir jobbigare & jobbigare, att jag hade en person, en enda och den personen är borta nu, och jag har ingen som helst aning om hur det här kommer sluta, eller när.
Vi drar bara ut på sanningen, drar bara ut på att säga ett sista hejdå, för snart kommer det komma. Det där sista hejdået, som ingen av oss vill säga först men båda börjar förstå.
Jag vill inte förstå, jag vill inte veta att jag måste klara mig själv, helt själv. det här är det jobbigaste jag någonsin varit med om och det värsta är att det inte är någon annan som förstår det utom du, men du kan inte göra någonting.
Jag vill träffa dig, krama dig, bara få prata om allt, gråta och för en enda jävla gångs skull känna mig trygg, precis sådär som vi hade det förut

no reason

grejen är ju att nu för tiden, det är inte enbart saknaden efter att någon kommer fram och frågar hur det är, kramar mig och allt detdär. det är saknaden av att se dig komma och le mot mig. det är att jag bara visste att du skulle komma. nu har jag ingen aning om när jag kommer träffa dig längre, om jag kommer träffa dig.
jag vet ingenting längre. det kändes så jävla bra att ha någon som brydde sig. jag visste vart du fanns.
jag vet vad sagt till mig, men det är inte samma sak längre.
Dom säger att tiden läker alla sår, att det blir bättre med tiden osvosv. men det är så jävla inte sant. för nån vecka sen, då trodde jag att det inte kunde bli värre, då skulle jag vetat hur det känns just nu. fuck livet.

idag fyller världens finaste storebror 23 år, jag älskar dig

för jag saknar dig varje sekund av mitt liv


swedish house mafia ♥

 
galet jävla bra, helt kär

Gone

Hur länge till ska det kännas såhär? Hur mycket ska jag stå ut med innan någon förstår.
Allt känns så jävla fel. Fel att veta att jag kanske aldrig mer kommer träffa dig igen. Du kommer alltid vara den som räddade mig, utan dig vet jag inte vart jag hade varit idag..


you said you always would be here, now you're gone


jag saknar dig så mycket att jag hatar mig själv

Jag lever med ångesten, jag lever med saknaden efter dig som varje dag blir större & större. vet fan inte vad jag ska göra snart, får svårt att andas. hatar den här känslan. hatar att känna som jag gör för allt.
 
men vet ni, det jobbigaste är inte att sakna dig. nej det jobbigaste är att veta att du inte kommer tillbaka, att veta att inget kommer bli som förut. att jag aldrig mer kommer ha någon som du i mitt liv. att det var du som fick mig att gå upp på morgonen. men varför ska jag göra det nu? varför ska jag bry mig längre? för vem? Det enda jag ville var att berätta allt för dig, i 1½ år gick jag runt & ville berätta men vågade inte. men nu när jag gjorde det, det kändes inte bättre, inte alls utan sämre. nu känns de som att du kommer döma mig som alla andra gör. jag vet att du inte kommer göra det, du är inte sån. men i vilket fall som helst, nu är det försent. allt är redan förbi
jag saknar dig. jag orkar inte längre utan dig




 

it's hard to accept that you're gone





tre år

ba köör dagen jag fyller arton

the truth

Varför är det jobbigast på kvällarna ? När man lagt undan allt och är färdig med det man måste. Är som att någon säger att nu är det okej att börja gråta, att nu kan du släppa ut allt & att det är okej att bryta ihop. Har alla det så? Eller är jag ensam om det ? Är jag lika ensam som det känns? Är det folk som bryr sig, på riktigt? Varför bara försvinner alla? Varför känns det såhär? Varför är och känns allt så jobbigt? Varför mår jag såhär ? Är det mitt fel allt som händer ? Är det jag som gjorde så dom började bråka, igen? Har så sjukt många frågor. Och det är aldrig någon som ger mig svar.
Tror helt ärligt ingen förstår hur det är, inte på riktigt. Att dom knappt bryr sig, att jag är helt själv, att allt är helt fucked up, att bara för jag ler när ni ser mig betyder inte det att allt är bra, verkligen inte. Åååh vad håller jag på med egentligen ? Är det såhär jag vill ha det ? Varför förstör jag för mig själv?
Det har gått över 2 månader sen sist. Visst har vi pratat och sådär men inte på samma sätt. Varför.
Kommer inte klara det här länge till, kan inte leva såhär.


jag behöver dig

jag saknar dig. börjar inse att du inte kommer tillbaka

fuckmylife.

känns så sjukt jävla äckligt jobbigt att börja skolan imorgon, 9an.. försöker se positivt på det här, men det kommer gå åt helvete. as usual. kommer fucka uur totalt. hare bra hej, för de ska inte jag haaa

RSS 2.0